|
|
|
Betongplomberingen i ekens nedre del togs bort och flera kubikmeter murket material avlägsnades ur ekens inre. De återstående väggarna är tunna, bara ett par tre decimeter i tjocklek. Av kulturhistoriska skäl skulle det stora hålet i eken täckas, men istället för att åter gjuta en stor betongplomb så kamouflerades hålet med ett metallnät där stycken av ekbark najades fast.
Marken under ekkronan, samt ett par meter utåt, luftades med hjälp av en smal jordborr. Ett drygt halvmetern djupt hål borrades per kvadratmeter. Hålen fylldes med grus och annat luftgenomsläppligt material. Klaus Stritzke berättar att denna metod har visat sig vara effektiv för att rädda sjuka ekar, men att den bör upprepas regelbundet med några års mellanrum.
För att förbättra ekens näringsupptag tillfördes även ett algpreparat för att stimulera mykorrhizan, d v s det underjordiska komplex som svamptrådar och trädrötter formar med varandra och som betyder mycket för trädrötternas förmåga att ta upp näringsämnen ur marken.
|
|
| © UP Creative Support (2007) |
|
