Några av de största tallarna har en grov bark med breda och djupa mellanrum mellan sköldarna (bilden till vänster). De flesta äldre tallar har dock plattare bark (bilden till höger), där mellanrummen mellan barksköldarna är smalare och grundare och själva sköldarna något större. Men på ett och samma träd kan barkstrukturen skilja mellan trädets båda sidor. Det gäller särskilt för lutande träd. Det verkar som om barken på den sida som vetter mot marken blir grövre.

Tallarnas bark är oftast tjock nedtill på träden, men bara någon meter längre upp på stammen kan den vara tunn. Barkstrukturen är som en strumpa som dragits ned olika långt på olika träd. En tunn bark med korta och platta barksköldar, som på de flesta tallar sitter flera meter upp på stammen, har vissa träd ända ned mot marken.

I skogarna utanför Uppsala finns samma barktyper som i Kronparken. Inte heller barkens utseende talar för att tallarna i Kronparken har ett utländskt ursprung. Att plattbark är så vanlig här beror nog mera på tallarnas höga ålder.