During Carl Linnaeus' excursions to the South East of Uppsala (Herbatio Danensis), he and his students used to halt in Nåntuna copse and examine the life here, not least the insects.
At that time, this hill side probably was a pasture with sparse trees.
After a time, being forested with spruces, the area was reconstructed as a copse and declared a nature reserve in 1954.
Today, the copse is dominated by hazel (Corylus avellana) and oaks (Quercus robur).
|
Vid Linnés exkursioner i Danmarks socken (Herbationes Danensis)
kunde sällskapet stanna till i Nåntuna lund. Lunden ligger i en backsluttning
ned mot de platta ängar som Fyrisån rinner igenom. På den tiden var backen troligen betesmark med en del spridda lövträd.
Efter en längre period då marken var igenväxt av gran återställdes
områdets lundkaraktär och ett naturreservat bildades 1954.
Idag är här tätt med grova hasselsnår och andra buskar.
Här och var sträcker ekar sina grova fingrar mot skyn.
Och där bakom buskarna står ekjätten en av Uppsalas två grövsta ekar och Nåntuna lunds stolthet.
|